28. Henkinen ergonomia

Olen viime aikoina pohtinut monestakin syystä mahdollisuutta vetäytyä hyväksi toviksi jonnekin päin ulkosaaristoa luodolle, Klovharun tyyppisesti. Hiljaisuuteen; tarpeellisten elintarpeiden lisäksi mukaan joitain kirjoja, piirustus- ja muistiinpanovälineet. Kanvaasirulla ja maalausvälineet. Tabletille voisi olla ladattuna muutama elokuva, esimerkiksi Kerro minulle Zorbas ja Katto Kassinen -sarja ainakin. Tabletti siis ilman wifiä, ja jos sen saa ladattua ilman kiinteää sähköverkkoa. Perhe saisi olla mukana, jos asetuksiin suostuvat, tai vaikka käydä isiä tapaamassa säännöllisesti.

****

Joskus yksin eläessä vuokrasin kerran syrjäisen mökin muutamaksi päiväksi. Otin mukaani runsaan syömisen lisäksi kohtalaisen suuren määrän alkoholia ja yhden elokuvan: Kerro minulle Zorbas. Mökillä oli sähköt, joten katselin DVD:ltä läppärillä. Päivisin käyskentelin metsässä ja kokkailin itselleni. Iltaisin ja öisin saunoin, ryyppäsin, katselin terassilla istuen syksyistä järvenselkää kallion laelta ja pyöritin elokuvaa uudestaan ja uudestaan. Kävin miehisyyden kanteilla.

****

Ihmiselle tekee hyvää etsiä henkisen ergonomian asetuksia. Tässä ajassa ja ympäristössä se usein tuntuu kaoottiselta. Ihmissuhteet vääntävät, töissä tai työttömänä pitää asettua asemiinsa ja informaation määrä on käsittämätöntä. Kaikenlaisen informaation: katuvaloja, liikennemerkkejä, kassakoneiden kilinää ja alituinen altistus piippaukselle. Puhelin piippaa WhatsAppia, viestiä, uutispäivitystä, sähköpostia ja Temua… Junat möykkäävät ja bussit laulavat, hevosella ei kulje enää kukaan paitsi kalliin tuntihinnan maksaneet maneesin kiertäjät katseelta piilossa kypärä päässä, nahkasaappaissa, pikkutakissa ja liukuesteet kireiden ratsastushousujen persauksissa. Ja kaikilla meillä pakonomainen tarve esittää kiireistä.

****

Arjen painista toki selviää, ja perheellisellä vääntöön sisältyy päivittäin onnenmaistiaisia; huonoinakin päivinä joku perheestä muistuttaa sanoillaan tai teoillaan rakkaudesta. Henkisen ergonomian kannalta on tuhoisaksi alkanut käydä uutisvirta; tuntuu kuin aina avatessaan uutiskanavia istuisi persiinsä naulaan. Puhumattakaan sosiaalisesta mediasta, kuin hyppäisi lantalan aukosta ja uppoaisi kaulaansa myöten.

****

Jos kerran Luoja meidät loi, ihmettelen Luojan huumorintajua. Kaikella kunnioituksella on jokseenkin vinoutunutta testailla luomaansa saattamalla nämä alttiiksi harrastamaan toistensa kiduttamista ja tappamista henkisesti ja konkreettisesti. Kaikkivaltiaalta toivoisi, että käyttäisi mahtiaan ja laittaisi stopin moiselle käytökselle. Olen tosin kuullut joidenkin perustelevan käytöstään vetoamalla viimeiseen taistoon Jumalan valtakunnan puolesta. Usko pois, katsele ympärillesi. Meille kerrotaan, että luvassa taiston jälkeen on puhdas ja kirkas tulevaisuus – sellainen valkoinen talo. Jos Darwin heräisi henkiin, sanoisi hän todennäköisesti: ”Mitä minä sanoin, apinasta se on.”

****

Henkinen ergonomia – se on häiriintynyt ja kaipaisi päivitystä. Asia tuntuu kummalliselta siinä mielessä, että vetäytymisen tunne on päällimmäinen. Pois ihmisen ulottuvilta. Erikoista on ajatella, että tasapainon löytämiseksi tarvittaisiin autiosaari ja eristyneisyys, ikään kuin perspektiivin löytämiseksi ihmisyyteen. Ihmisyyteen sellaisena, että tuntisi olonsa turvalliseksi lajikumppaniensa parissa. Nikos Kazantzakis osasi pureutua ihmismielen kerroksiin, eikä vähiten miehen kompleksisuuteen. Elokuvaversiosta on mieleeni pureutunut lause: ”Teach me to dance.” Henkisen ergonomian kannalta ensiarvoisen tärkeää on tunnistaa tanssin askeleet ja tanssin opettajien pätevyys.

****

Siksipä saattaa ergonomisesti olla rakentavaa kokeilla soolotanssia kallioluodolla tai erämaan perukoilla ja tapailla ripaskan, twistin tai vaikka handjiven kuvioita.

****

28. Mental Ergonomics

Lately, I have been contemplating, for many reasons, the possibility of retreating for a good while to an islet in the outer archipelago, something like Klovharun. Into silence; along with the necessary provisions, I would take a few books, drawing and note-taking materials. A canvas roll and painting supplies. On my tablet I’d have a few movies downloaded, for example Zorba the Greek and at least the Karlsson-on-the-Roof series. The tablet would, of course, be without Wi-Fi, and charged somehow off-grid. My family could either join me if they agreed to the conditions or come visit me regularly.

****

Once, when I was living alone, I rented a remote cabin for a few days. Along with plenty of food, I took with me a rather large amount of alcohol and one film: Zorba the Greek. The cabin had electricity, so I watched the DVD on my laptop. During the days I strolled in the forest and cooked for myself. In the evenings and nights I bathed in the sauna, drank, sat on the terrace gazing at the autumn lake from the cliff, and played the film again and again. I wandered at the edges of manhood.

****

It does a person good to seek out the right settings for mental ergonomics. In this time and environment, it often feels chaotic. Relationships twist and turn, whether working or unemployed one must find their position, and the amount of information is staggering. All kinds of information: streetlights, traffic signs, the clinking of cash registers, and constant exposure to beeping. The phone beeps for WhatsApp, messages, news updates, emails, and Temu… Trains rumble and buses sing; no one travels by horse anymore except those paying an expensive hourly fee to circle an indoor riding hall, hidden from view in helmets, leather boots, jackets, and anti-slip patches on tight riding pants. And all of us with a compulsive need to appear busy.

****

Of course, one survives the wrestling of everyday life, and for someone with a family, each day includes small tastes of happiness; even on bad days, someone in the family reminds you with words or deeds of love. For mental ergonomics, however, the news feed has begun to turn destructive; it feels as though every time you open the news you are nailed to your seat. Not to mention social media, which is like jumping into a manure pit and sinking up to your neck.

****

If God created us, I wonder at God’s sense of humor. With all respect, it seems rather distorted to test one’s creation by exposing them to torturing and killing each other, both mentally and physically. One would hope the Almighty would use His power to put an end to such behavior. I have, however, heard some justify their actions by appealing to the final battle for the Kingdom of God. Believe me, just look around you. We are told that after the battle a pure and bright future awaits – some kind of white house. If Darwin were to rise from the dead, he would probably say: “What did I tell you, it came from the ape.”

****

Mental ergonomics – it has become disturbed and is in need of an update. It feels strange in the sense that the urge to withdraw is so dominant. Away from the reach of other people. It is peculiar to think that in order to find balance, one would need a deserted island and isolation, as though to gain perspective on humanity. Humanity in such a way that one would feel safe among one’s fellow beings. Nikos Kazantzakis knew how to dive into the layers of the human mind, not least into the complexity of manhood. From the film version one line has etched itself in my mind: “Teach me to dance.” For mental ergonomics, it is of the utmost importance to recognize the dance steps and the competence of the dance teachers.

****

Therefore, it may be ergonomically constructive to try a solo dance on a rocky islet or in the backwoods and practice the patterns of the krakowiak, the twist, or even the hand jive.

****

28. Mental ergonomi

På sistone har jag av många skäl funderat på möjligheten att dra mig undan en längre tid till en kobbe i ytterskärgården, något i stil med Klovharun. Till tystnaden; förutom nödvändiga förnödenheter skulle jag ta med några böcker, rit- och anteckningsmaterial. En canvasrulle och målargrejer. På surfplattan kunde jag ha några filmer nedladdade, till exempel Zorba och åtminstone serien om Karlsson på taket. Surfplattan alltså utan wifi och laddad utan fast elnät. Familjen kunde vara med, om de gick med på förutsättningarna, eller komma och hälsa på regelbundet.

****

En gång, när jag levde ensam, hyrde jag en avlägsen stuga för några dagar. Förutom rikligt med mat tog jag med mig en ganska stor mängd alkohol och en film: Zorba. Stugan hade elektricitet, så jag såg DVD:n på min bärbara dator. På dagarna promenerade jag i skogen och lagade mat åt mig själv. På kvällarna och nätterna badade jag bastu, drack, satt på terrassen och betraktade den höstliga sjön från klippan och spelade filmen om och om igen. Jag gick längs manlighetens gränser.

****

Det gör en människa gott att söka de rätta inställningarna för mental ergonomi. I denna tid och miljö känns det ofta kaotiskt. Relationer drar åt olika håll, vare sig man arbetar eller är arbetslös måste man finna sin plats, och informationsmängden är enorm. All slags information: gatlyktor, trafikmärken, kassornas klirrande och ständig exponering för pipande. Telefonen piper för WhatsApp, meddelanden, nyhetsuppdateringar, e-post och Temu… Tågen dundrar och bussarna sjunger; ingen färdas längre med häst utom de som betalar dyrt för att rida runt i ett ridhus, gömda för insyn med hjälm, läderstövlar, kavaj och halkskydd på de åtsittande ridbyxornas bakdelar. Och alla vi med ett tvångsmässigt behov av att framstå som upptagna.

****

Visst klarar man vardagens brottning, och för en familjemänniska ingår varje dag små smakprov av lycka; även under dåliga dagar påminner någon i familjen med ord eller handlingar om kärleken. För mental ergonomi har dock nyhetsflödet blivit förödande; det känns som att man varje gång man öppnar nyheterna blir fastspikad i stolen. För att inte tala om sociala medier, som att hoppa ner i en gödselstack och sjunka ner till halsen.

****

Om Gud skapade oss, undrar jag över Guds sinne för humor. Med all respekt verkar det något snedvridet att testa sin skapelse genom att utsätta den för att plåga och döda varandra, både mentalt och fysiskt. Man skulle önska att den Allsmäktige använde sin makt för att sätta stopp för sådant beteende. Jag har dock hört vissa rättfärdiga sitt beteende genom att hänvisa till den sista striden för Guds rike. Tro mig, se dig omkring. Vi får höra att efter striden väntar en ren och ljus framtid – ett slags vitt hus. Om Darwin återuppstod skulle han förmodligen säga: ”Vad var det jag sa, det kom från apan.”

****

Mental ergonomi – den är störd och skulle behöva en uppdatering. Det känns märkligt att känslan av tillbakadragande är så dominerande. Bort från människors räckhåll. Det är märkligt att tänka sig att för att finna balans skulle man behöva en öde ö och isolering, som för att återfinna perspektiv på mänskligheten. Mänskligheten på ett sådant sätt att man kände sig trygg bland sina artfränder. Nikos Kazantzakis kunde tränga in i människosinnets lager, inte minst i mannens komplexitet. Från filmversionen har en replik fastnat i mitt sinne: ”Lär mig att dansa.” För mental ergonomi är det av yttersta vikt att känna igen dansens steg och danslärarnas kompetens.

****

Därför kan det vara ergonomiskt uppbyggligt att pröva en solodans på en klippkobbe eller långt ute i ödemarken och pröva stegen i en krakowiak, en twist eller kanske en handjive.