29. Abstraktia

Kuljin käsi kädessä, vuorten välissä, laakson pohjalla Kafkan kanssa. Franz tuijotti ivallisesti varpaitani, kulmakarvat merkittävästi koholla.
– Häiritseekö sinua, kun kuljen paljain jaloin? kysyin.
– Sinun tehtäväsi ei ole etsiä totuutta, vaan lakata palvelemasta valhetta, vastasi Franz Kafka.

****

En ole koskaan lukenut ainuttakaan Kafkan teosta. Luulisi sen kuuluvan yleissivistykseen. Olemme kuitenkin kuolemaamme saakka vajaita. Sen jälkeisestä täyttymyksestä meillä on vain usko tai uskomus. Kafkan verran vajaa.

****

Abstraktia

****

Pistää ajattelemaan. Pakottaa taantumaan lapsen tasolle. Konttaamaan. Nöyrtymään ruohon juurelle tai siivetönnä opetella lentämään.

****

Kokeile vaikka. Luo abstraktia ja huomaat sen olevan täydellistä. Katsele abstraktia ja huomaat sen selittävän alkuräjähdyksen. Siis, jos osuit nalliin.

****

Ole kuin lapsi pyrkien näkemään abstraktissa reflektio todellisuudesta. Tyttäreni ollessa viisivuotias hän näki erään abstraktin taideteoksen: videoteos, jossa mustalla pohjalla valkoinen ruudukko näytti valuvan, tiputtavan.
"Se on kuin linnunkakka. Tiedätkö, linnunkakka on valkoinen", hän analysoi. Tulkitsi ja sisäisti sen omaksi kokemuksekseen.

****

Aikuisen tulee kyetä tulkitsemaan abstraktia – omanaan ja taiteilijan tarkoittamana – ja hyväksyttävä tulkintojen kompromissi.

****

Merkittävintä abstraktissa on sen kyky riisua tulkitsijansa. Teoreetikko toistaa taiteilijan väitteet, moukka näkee paskaa ja asiantuntija hyväksyy tulkintojen moninaisuuden. Abstrakti valaisee pimeyden – tai sammuttaa valot.

****

Vaikka minä silmät suljettuina pimeydessä kulkisin, näkisin valon ja kirkkauden. Värit abstraktiuden.

****

Onhan niin, että muotokuvat ovat pönkkiä itsekkyyden. Poikkeuksena muistojen kansiot, joiden kannet ovat suljettuina. Totuus ja jalomielisyys ovat abstraktiin kehystetty oikeudenmukaisuuden ylle. Kavahda niitä, joiden seinillä itsekkyys irvistää.

****

Riisuin kenkäni lopettaakseni valehtelun. Kuljen paljain jaloin.

29. Abstract

I walked hand in hand, between the mountains, at the bottom of the valley with Kafka. Franz stared mockingly at my toes, his eyebrows raised significantly.
“Does it bother you that I walk barefoot?” I asked.
“Your task is not to seek the truth, but to stop serving the lie,” replied Franz Kafka.

****

I have never read a single work by Kafka. One would think it belongs to general knowledge. Yet we remain incomplete until death. Of the fulfillment that follows, we have only faith or belief. Incomplete—by as much as Kafka.

****

Abstract.

****

It makes one think. Forces a regression to the level of a child. To crawl. To humble oneself to the roots of grass or, wingless, to learn to fly.

****

Try it. Create abstraction and you will find it perfect. Observe abstraction and you will see it explains the Big Bang—if you hit the spark.

****

Be like a child, striving to see in abstraction a reflection of reality. When my daughter was five, she saw an abstract video piece: a white grid flowing, dripping against a black background.
“It’s like bird poop. You know, bird poop is white,” she said. She interpreted and internalized it as her own experience.

****

An adult must be able to interpret abstraction—both personally and as the artist intended—and accept the compromise between interpretations.

****

The most significant thing about abstraction is its ability to strip its interpreter. The theoretician repeats the artist’s claims, the fool sees crap, and the expert accepts the multiplicity of meanings. Abstraction illuminates the darkness—or turns off the lights.

****

Even if I walked in darkness with my eyes closed, I would see the light and its brightness. The colors of abstraction.

****

Indeed, portraits are props of selfishness—except for albums of memories, whose covers remain closed. Truth and nobility are frames placed around justice within abstraction. Beware those whose walls grin with vanity.

****

I took off my shoes to stop lying. I walk barefoot.

29.Abstrakt

Jag gick hand i hand, mellan bergen, i dalens botten med Kafka. Franz stirrade hånfullt på mina tår, ögonbrynen betydligt höjda.
”Stör det dig att jag går barfota?” frågade jag.
”Din uppgift är inte att söka sanningen, utan att sluta tjäna lögnen,” svarade Franz Kafka.

****

Jag har aldrig läst ett enda verk av Kafka. Man kunde tro att det hör till allmänbildningen. Men vi förblir ofullständiga fram till döden. Om fullkomligheten därefter har vi bara tro – eller föreställning. Ofullständig, lika mycket som Kafka.

****

Abstrakt.

****

Det får en att tänka. Tvingar en att återgå till barnets nivå. Att krypa. Att ödmjuka sig vid gräsets rot eller, utan vingar, lära sig flyga.

****

Pröva själv. Skapa abstrakt och du märker att det är fulländat. Betrakta abstrakt och du ser att det förklarar Big Bang – om du träffar tändhatten.

****

Var som ett barn och försök se i det abstrakta en spegling av verkligheten. När min dotter var fem år såg hon ett abstrakt konstverk: en video där ett vitt rutnät rann, droppade mot svart bakgrund.
”Det är som fågelskit. Du vet, fågelskit är vitt,” sa hon. Hon tolkade och gjorde det till sin egen upplevelse.

****

En vuxen måste kunna tolka det abstrakta – både som sitt eget och som konstnären menat – och acceptera kompromissen mellan tolkningarna.

****

Det viktigaste med det abstrakta är dess förmåga att klä av betraktaren. Teoretikern upprepar konstnärens påståenden, dumbommen ser skit och experten accepterar mångfalden av tolkningar. Abstraktet upplyser mörkret – eller släcker ljuset.

****

Även om jag vandrar i mörker med ögonen slutna, ser jag ljuset och dess klarhet. Abstraktionens färger.

****

Det är så, att porträtt är stöd för själviskheten. Undantaget är minnesalbum med stängda pärmar. Sanningen och ädelheten är inramade i abstraktet över rättvisan. Vaka för dem vars väggar flinar av fåfänga.

****

Jag tog av mig skorna för att sluta ljuga. Jag går barfota.